Libanon - kaffe på plastmugg

Beiruts underjordsbusstation. Ingen har bråttom. En karl i rutig skjorta sitter på en vit plaststol och lunchar.

- Damaskus? - undrar han mellan två tugg - Där borta kan ni köpa biljetter – pekar han på en sliten lucka med sin fickkniv.
- När avgår bussen?
- Det vet man aldrig... Men varför tar ni inte en bil istället? Det är fortare. De brukar avgå så fort det blir tillräckligt med passagerare. I bilen där borta finns det fyra platser kvar som jag ser det.

En lång man klädd i mörkblå kappa kommer med bestämda steg mot oss.

- Han där heter Ahmed – säger han och pekar på en kille som röker ett par meter bort. - Han ska köra er till Damascus. En superbra förare... Den här sträckan tar vanligtvis inte mer än fyra-fem timmar... med honom blir det nog inte mer än fyra timmar. Fast ja, det beror alltid på hur mycket folk det är vid gränsen. Har ni syriskt visum?
- Ja.
- Men då så. Häromveckan gick det snett till, har jag hört.... sex timmar fick de stackarna vänta på en som hade problem med sitt visum. Och det var 40 grader... Förresten får ni vara beredda på att det kryllar av tiggare på libanesiska sidan av gränsen....det är mest kvinnor med småbarn. Håll er borta från dem.
- Så fint skägg du har – vänder han sig plötsligt till min medpassagerare – kristendom är fint... och att gå i kyrkan gör själen gott på nåt sätt ...Förresten, råkar ni ha lite småpengar på er?
Om någon minut är han tillbaka med rykande färskt kaffé i en vit plastmugg.

- Varsågoda, ta en klunk.

Den fjärde passageraren har anlänt. Off we go!

Kaffe serverat på ett annat sätt.

Meze

Hummus

Manouche kan fyllas med köttfärs, keso, grönsaker eller ost.

Kikärtor och bönor används ofta i soppor.

Lite närmare...

Kibbeh serveras ofta med yoghurt.

De bästa rätter du bör smaka: